Igår morse startade jag dagen med två timmar i vattnet. Det var helt jätte kul. Eftersom det bara var jag och en lärare nu med så känns det som om man lär sig mycket snabbare. Vi var lite längre ut i vattnet och provade lite större vågor med och jag lyckades ta en första högersväng, whooopie. Sjölejon simmade runt oss och det var lite magiskt. Hela surfupplevelsen i sig känns ganska, jag vet inte hur jag ska beskriva det. En väldigt bra känsla. Där ligger jag på brädan och min instruktör lutar sig fram och lägger händerna framför mig och säger på spanskbruten engelska att jag måste feel the board. Lita på den. Känna vattnet. Vänta på rycket. De där få gångerna bland många dåliga vågor och många konstiga fall ner i vattnet så dyker en bra våg upp som inte är för stor för nybörjaren i mig. De där gångerna du hinner paddla i kapp, kommer upp stabilt och sedan glider fram. Händer inte så ofta men när det händer. Vilken lycka. Man bara glider fram, jag skrattar högt och vänder mig ivrigt om för att vinka till min instruktör, för att jag klarade det. Det kanske mest spännande är ju att inget är detsamma. Varje våg är annorlunda. Är nog inte så bra på att läsa havet men jag bryr mig inte så mycket. Det är så himla kul att man inte har tid att tänka på hur dålig man är. Jag är förresten en goofy. Det vill säga har jag högerfot fram. Såhär btw. Nåh. Efter en fin morgon checkade jag ut och tog bussen till Calama och därifrån ett byte till San Pedro de Atacama. Startade vid 15 och vad framme vid midnatt. Idag ska jag bekanta mig med stan och kanske fara på en utflykt.
Take care sweetnoses!
Underbart!!
SvaraRaderaPuss, Juice