Copacabana och Jesus

1.2. lapa/santa teresa, där jag bor 3.4.5.6.7.8.9.10.11.12.13.15 praia de copacabana 16. tramen på g till corcovado 17. 18. 19. 20. corcovado

Första dygnet i Rio lider snart till sitt slut. Jag har haft det helt super här. Förstår att man måste vara försiktig men staden känns faktiskt rätt trygg, så länge man rör sig i bra områden. Jag har inte en gång känt mig hotad eller rädd.
Idag har det varit mulet och 27 grader. Inga beachväder i stekarmening.. Jag ville ju upp och hälsa på Hesus men blev och tittade på en bodyboarding tävling på Copacabana istället eftersom han inte ens syntes från stranden p.g.a. av alla molnen. Jag njöt och hade det gott och vid 15-tiden bröt solens strålar fram. Hej Hopp in for jag i en taxi och sa att jag skulle till Corcovado asap. Han pratade bara portugisiska och det var inte förrän han släppte av mig på ett biljettställe som jag förstod att man ska ta van eller tram upp. Jag tog trammen. Så idag fick jag njuta av lite Rio högt uppifrån innan dimman kom, men det gjorde allt mest bara stämningsfullt tycker jag. Det var nog mäktigt där uppe. Rekommenderar alla som är i Rio nångång att ta sig dit upp. Faktiskt magiskt.

Jag är förvånad över att jag så bra tar mig fram på min ragglande spanska, blandat med påhittad portugisiska. Pratar knappt någon engelska alls på stan och det är så himla kul. De, brassarna, gissar inte heller att jag är från Nordeuropa: mitt mörka hår fungerar. Och kanske mitt eget språk är övertygande bra för många ggr inser de inte att jag inte kan portugisiska förrän efter en stund när jag ramlat av vagnen och inte kan svara. Det intalar jag mig själv iallafall. Har även fått komplimanger över min lilla kors tatuering på handleden: fungerar prima som skyddsamulett här hos katolikerna med andra ord. Saknar nog er där hemma men jag tror hemlängtan kommer kicka in först om en par veckor. Har också hittat ett roligt gäng här på hostellet så får se om vi hittar på något imorgon. Jag verkligen njöt idag när jag fått pyssla för mig själv. Jag är lite rädd att jag ska förälska mig i det enkla livet på en strand. Idag var det mulet så brassarna var inte precis på stranden, men där satt jag och stirrade ut på vågorna och bara njöt, och undrade hur jag ska vilja sätta mig bakom ett skrivbord igen. Nåh å andra sidan hinner jag väl bli trött på livet som nomad med. Det har ju bara nyss börjat, men så jag njuter. Nu ska jag ta det lite lugnt här, har varit en lång dag. Men ni kommer väl ihåg att ni som inte har instagram kan kolla in vad jag laddar upp här: http://instagram.com/srhlm

Ha det gott, BIG LOVE & FRED UT!