snart dags att lämna peru och chile behind/ frågestund

1.2.3.4. valley de la luna och omnejd 5.6. machu picchu 7.8. lagunas altiplanicos 

Hello bloggen! Nu är jag äntligen framme i Santiago och imorgon kväll bär det av till NZ. Kommer vara en lång resa och jag tänkte att jag i samma veva som ett nytt kapitel börjar öppnar en frågestund. Ifall ni har frågor om min resa i Sydamerika eller något mer specifikt angående de platser jag besökt så shoot. Vad som helst egentligen :) Ni kan ställa era frågor som kommentarer till det här inlägget. Nu ska jag snart ut och söka frukost. Ha det bra, pusshej!

lagunas altiplanicos

Mother Earth fortsätter att överraska. Jag är så amazed över det jag sett. Allting är som i en bok eller film. Idag har vi varit till många vackra platser. Vissa så kalla fast solen sken, för det var närmare 4000 meter ovanför havsnivå. Absolut fantastiskt. Imorgon ska jag sitta 24 h i en buss. Allt under kontroll här än så länge. Vyerna från bussen kommer säkert vara vackra de med så det ska väl inte gå någon stress på mig. PUSS

valley de la luna/ san pedro de atacama

Latat mig på förmiddagen för att sedan bege mig med en drös ungdomar (läs som var alla runt 20 och jag jätte gammal) till valley de la luna. Vi såg också många andra fina platser och death valley. Jag är absolut hänförd av jordens krafter. Plattor som skapar berg och dalar. Glaciärer som smälter och vulkaner som pyr lava. Skulle älskat att hunnit till Bolivia också. Kanske en annan gång. PUSS

surfat och rest med buss

Igår morse startade jag dagen med två timmar i vattnet. Det var helt jätte kul. Eftersom det bara var jag och en lärare nu med så känns det som om man lär sig mycket snabbare. Vi var lite längre ut i vattnet och provade lite större vågor med och jag lyckades ta en första högersväng, whooopie. Sjölejon simmade runt oss och det var lite magiskt. Hela surfupplevelsen i sig känns ganska, jag vet inte hur jag ska beskriva det. En väldigt bra känsla. Där ligger jag på brädan och min instruktör lutar sig fram och lägger händerna framför mig och säger på spanskbruten engelska att jag måste feel the board. Lita på den. Känna vattnet. Vänta på rycket. De där få gångerna bland många dåliga vågor och många konstiga fall ner i vattnet så dyker en bra våg upp som inte är för stor för nybörjaren i mig. De där gångerna du hinner paddla i kapp, kommer upp stabilt och sedan glider fram. Händer inte så ofta men när det händer. Vilken lycka. Man bara glider fram, jag skrattar högt och vänder mig ivrigt om för att vinka till min instruktör, för att jag klarade det. Det kanske mest spännande är ju att inget är detsamma. Varje våg är annorlunda. Är nog inte så bra på att läsa havet men jag bryr mig inte så mycket. Det är så himla kul att man inte har tid att tänka på hur dålig man är. Jag är förresten en goofy. Det vill säga har jag högerfot fram. Såhär btw. Nåh. Efter en fin morgon checkade jag ut och tog bussen till Calama och därifrån ett byte till San Pedro de Atacama. Startade vid 15 och vad framme vid midnatt. Idag ska jag bekanta mig med stan och kanske fara på en utflykt.

Take care sweetnoses!

Iquique dag 2

Har blivit runtvisad av två chilenare och ätit typiskt chilensk mat. Har tagit surflektion och är totalt bash efter 2 h i vattnet. Men gud så kul. Kom upp på brädan efter tredje försöket men flög ju omkull direkt. Efter typ en timme fick jag min första våg. Jag bara hurrade och skrattade som ett fån. Så kul. Nu ska jag ut och äta en bit mat. TTYL hej!

framme i Iquique

Hej på er alla! Huhu här har det rests i buss. Får väl snart kalla mig hard shoestring traveller eftersom jag tog bussen direkt från Puno till Tacna istället för den via Arequipa. Well nu är jag äntligen framme i Iquique, kom hit på förmiddagen, men ska väl berätta lite om resan hit. Det finns för övrigt så mycket jag borde berätta men har inte riktigt tid att skriva. Mer och mindre roliga historier om mina fellow travellers och situationer vi hamnat i. Antar det blir bedtime stories för er där hemma istället. Hur som... 

På söndag kväll vid 22 hoppade jag på en väldigt bra och lite dyrare buss vid namnet Cruz del Sur (alltså ändå billigt egentligen 7 h buss för under 30 euro) som tog mig från Cusco till Puno. Jag tog ett säte i nedre bussen som är större där man kan sova, man får filt och allt, och tyckte att det var ett bra val. Måndagmorgon anlände jag till Puno vid 05. Där fick jag snällt vänta tills nästa buss skulle avgå 09.15. En missionär från Usa visade sig vara på väg med samma buss till Tacna så vi gjorde varandra sällskap. Bussen som skulle gå på 6 h gick väl på närmare 8 eller 9 h men kostade knappt något heller. Inte alls lika lyxig som den första jag åkt men helt okej ändå, helt fallfärdig var den inte. Med tanke på de stundvis serpentinvägar man åker på vill man faktiskt åka relativt säkert.

 Vid 19 tiden tror jag vi tog oss med en buss från Tacna till Arica, över gränsen från Peru till Chile. Snacka om att jag var passligt nervös när busschaffisen for iväg med våra pass. Skulle ju vara typiskt om mitt av allas skulle försvinna spårlöst. Tur att man har kopia i väskorna, mailen och telefon. Jag har faktiskt fått komplimanger över att jag är så välförberedd med diverse system, tror jag nämnt det förut, men för att vara en liten pedant passar jag tydligen bra som nomad. Tillbaka till bussresandet. Mitt missionerande sällskap kändes tryggt. Trots att han sa att han inte försöker pracka på någon något så fick jag väl höra en hel del citat ur vår heliga skrift. Men detta är ju faktiskt en soulsearching trip så kanske rätt bra att jag fick höra lite sådant också. Med passen tillbaka i handen, och en omvridning av klockan, var vi äntligen i Arica. Tanken var att jag nu efter 24 h resande skulle hoppa på en sista buss till Iquique, de som gick vid 22 och 23 var tyvärr alla fulla. Organisatör som man är så hade jag naturligtvis skrivit upp alternativa hostelladresser i Arica, så jag valde ett nära busstationen och sov en natt där. Imorse vid 07.30 hoppade jag på bussen och 5 h senare var jag här. Det visade sig vara ett surfhostell så imorgon ska jag faktiskt ut på brädan för första gången. Iiiik spännande. Iquique är tydligen ett prima ställe för vattensporter.

 Har ni orkat läsa såhär långt? Jag har en del funderingar över livet jag skulle vilja skriva om, har ju börjat läsa Life of Pi så är igång med livsvisdomar igen antar jag. Men det får vi ta en annan gång. Dagens bilder är som ni ser lite mulna, men jag hade det skönt. Vandrade runt och åt en klassisk completa: hotdog med avokado och majo på. På eftermiddagen fick vi njuta av solen också. Hoppas ni har det bra, besos!

PS pappa: jag har redan bokat alla bussar fram till Santiago och mitt nästa flyg nu, så det inte blir något problem på vägen PSS mamma och pappa: jag har ju också anmält till utrikesministeriet var jag är vilka datum ifall något mot all förmodan skulle ske. DS :)

MACHU PICCHU

Åhhh ord kan inte beskriva den spektakulära känslan det var att se soluppgången i Machu Picchu. När vi kom in var molnen och dimman där men när solen steg över bergen så skingrades allt. Spirituellt. Magiskt. Hänförande. Bästa tiden är tidigt på morgonen för senare på förmiddagen steg temperaturen och stället kryllade av folk. Jag har ju varit lite flunsig och sjuk men glad att hostan gav med sig så att jag kunde göra denna fina resa. Nästa gång vill jag dock göra 4 dagars trekken i djungeln för de jag träffade som gjort det tyckte det var helt fantastiskt. Här kommer några urval bilder från underbara och fascinerande Machu Picchu.

Dessa bilder är tagna innan soluppgången.

Jag fick lära känna en helt fantastisk grupp människor på rutten.

Här ser ni mig uppe vid the Sun Gate, tilltufsad av promenaden, men lycklig som få.

Så idag bär det av till Puno. Vet inte när jag kommer ha möjlighet att blogga igen. Asap jag har wlan och bilder att visa er. Annars är allt bra med mig men har lite ont i hjärtat. Vad bättre när man har det än att vara på spirituell soulsearching resa. Livet lär hela tiden. Ta hand om er gullisar. PUSS