instagram abstinens

I-landsproblemen hopar sig som koreakrisen i mitt huvud. Jag har major instagram abstinens. Var ska jag nu posta livets visdomar och quotes? Kanske jag får försöka skriva ner några rader här istället. Jag törstar alltid efter något. Jag vet inte vad det är. Jag vet inte vad jag väntar på. Något stort. Något viktigt. Kanske det är för att jag är en riktig drömmare. Romantiker. Jag vill bara vara uppfylld av alla de där härliga känslorna hela tiden och jag cravar dom som en heroinist behöver sin spruta. Det är ingen skillnad om det känns bra eller dåligt. Bara jag får känna något. Starkt. Kanske jag är en känslo-junkie. Jag får inte riktigt ro och det är därför höstens resa känns så otroligt livsviktig för mig. Inte vet jag vad jag kommer inse. Säkert en hel del om mig själv. Andra människor. Kanske livet. Men kan man någonsin verkligen förstå sig på livet?

Ingen verkar veta vem fammos morfar var. Han måste ha varit någon form av gypsy. Varför skulle de i pappas släkt annars vara så mörka och varifrån skulle annars min rastlöshet komma? Livet är ju så underbart och jag längtar och hungrar efter allt. Hela tiden. Jag vill resa, äta, dricka, älska, gråta, sörja, skratta, läsa, sova, sola, simma. Allt. Jag vill dyka, hoppa ut ur ett flygplan, simma med delfiner, lära mig surfa, gosa med en koala, klappa en känguru, se världen från en hög topp och skinnydippa i månskenet. Det finns så mycket att se. Så mycket att göra. Vi måste bara öppna våra ögon.. Det finns så mycket att upptäcka och uppleva. Åhhh Livet... kommer jag någonsin få enough?

instagram @srhlm