Igår var det mamma och pappas förlovningsdag så vi skulle ut och äta. Men alla restauranger var ju typ stängda för att det var måndag och påsk. Som tur hade några ställen ju öppet så det blev tillsist middag på Pippurimylly. Riktigt gott faktiskt. Mamma och pappa har varit förlovade i 28 år (gifta 26 på sommaren) och detta skrev mamma på fb igår: "Idag, för 28 år sedan gick två ynglingar in till Hovisepät, vasa och köpte förlovningsringar. Så romantiskt, uppklädda i arbetskläder för Gösta i oljig halare från Esso FLadan och jag i vanliga skolkläder på lunchen. Känns som igår, märkligt vad livet rusar iväg." (Hahhaha lite felskrivning där dock eftersom ynglingar är väl två män så det ska väl stå ungdomar eller något egentligen, fniss) Kanske det är p.g.a. mina föräldrar jag är en romantiker och tror på att man kan vara lycklig med samma person livet igenom. Skilsmässa är bra, speciellt ifall en relation är destruktiv. Men många gånger tycker jag folk ger upp för lätt, de är själviska och tänker inte på sina barn. För de som skadas mest är ju barnen. Eller kanske problemet ligger i att folk gifter sig allt för lättvindigt. Inte vet jag. Hur som så tycker jag det är jätte fint att mina föräldrar firade så många år igår, och jag hoppas det blir lika många till. Ttyl. Fred ut!
2013/04/02
2013/04/01
randoms från hösten
Insikten när jag scrollar igenom fotoalbumen och inser att jag har hundratals överflödiga bilder. En stor mängd är dessutom bilder på mig själv. Är jag verkligen så självupptagen? Är det sådan man blir när man bloggar? Närmare 6 månaders paus får mig att inse... Inget jag inte egentligen inte redan visste... att jag kanske nog är lite egenkär. Men är inte alla det? Men å andra sidan om ni, mina läsare, vill se bilder på outfits är det väl bättre att jag själv är med på bild å inte bara har kläderna hängande på galgen? Eller. Nä. Jag tänker inte börja försvara egomassan bilder som finns på min dator utan väljer att visa några från hösten istället. Det jag egentligen försöker medge är att jag nog är lite av en fjant. Man måste kunna bjuda på sig själv tycker jag. Självironi bidrar också till att man inte heller tar illa upp när någon annan driver med en, och nog är det väl alltid bättre att skratta åt sig själv än åt någon annan? Well, tillbaka till det här med kläder. För mig är kläder inte bara något man tar på sig utan personlighet. Därav min egen kanske stundvis saknar ett genomgående tema. Så där lite manodepp varning. (Förlåt jag vet att man inte får skojja om sånt) Jag älskar mössor, sjalar, hattar och annat man kan lägga runt huvudet. Sedan gillar jag att överdosera med smycken, men det är något man får ta det lite lugnt med vintertid för fingrarna ryms inte in i vantarna om man har en massa ringar. Ilandsproblem 2890746.
morgontrötter
Jag är så morgontrött att jag dör. Tryckte på snooze två gånger. Jag tycker så att man borde få sova länge varje morgon. Nu ringde ju klockan på åtta så det är ju inte ens så tidigt. Hittade denna text om morning sex och kan väl konstatera att det är det eller bacon som skulle göra det värt att vakna tidigt. Inget annat. Nu måste jag arbeta lite på skolan. TTYL och kom ihåg att inte vara lättlurade idag när det är 1 april!
1. via min instagram 2.3.4. randoms från arkiven 2011
1. via min instagram 2.3.4. randoms från arkiven 2011
2013/03/31
påskhäxor är vi allihopa
Jag gillar påsken. Man är ledig. Det är en fin högtid. Familjen samlas och man äter god mat. Det var runda tre på utgången igår men jag stannade hemma. Jag hade t.o.m. fixat håret med blommor mexican style men sen fick jag för mig att kvällsyoga och stanna i soffan stället. Får se om jag stannar hemma ikväll med. Har inte riktigt bestämt mig. Jag har träff med min handledare på tisdag för lite snabb respons med gradun så borde pussla med den ikväll. Eller respons och respons: jag vill bara höra ett ja eller nej på om hon tror det verkar som om jag kan lämna in för sakgranskning den 8 april eller ej. Hoppas ni alla får ett fint avslut på påskfirandet vad ni än kommer på. FRED UT!

bilder från idag å igår 1. mitt diy blomdiadem 2. å-stranden 3. påskliljorna vid teaterbron som såg lite ledsna ut 4. favvis-smycken, peace i turkost från haiti, dödskallen från frankrike och drömfångaren från visby
bilder från idag å igår 1. mitt diy blomdiadem 2. å-stranden 3. påskliljorna vid teaterbron som såg lite ledsna ut 4. favvis-smycken, peace i turkost från haiti, dödskallen från frankrike och drömfångaren från visby
våren rusar iväg
Så snart är påsken över. Det betyder ju att vappen är bakom hörnet. Iiiik paniiik graduhjärnsläpp.
Idag har jag tänkt gå ut i solen och också släpa mig till gymmet. Jag borde dessutom skriva några timmar på gradun och städa mitt rum. Det är prylar och kläder över allt. Quel Surprise? Nu, påtal om inget annat än mig själv, antar jag att en del av er kanske undrar varför jag börjat blogga igen: 1. jag har saknat att få skriva av mig 2. jag tänkte skriva under hösten så att min familj å vänner kan ha lite koll på mig (dvs kommer jag troligtvis sluta när jag kommer hem igen vid jul) 3. jag har instagram-abstinens och iphonen är på service iaf 2 veckor ännu.
Helst av allt skulle jag bara ville skriva långa texter och tankar om vad jag funderar på, känner och drömmer om men inser att flumfaktorn skulle bli jätte hög och jag ändrar mig konstant. Kan inte riktigt besluta mig för hur jag vill ha det. Jag vet inte vad jag vill. Ena dagen är det A, andra Ö och den tredje G. Jag tror jag har svårt att skilja på det jag känner. Jag har också en tendens att bygga min lycka på diverse ting runt omkring mig, som väntan inför resan till exempel. Men det är ju i vardagen man borde finna ljuset och det fina. Vi kan inte gå runt hela våra liv och vänta på nästa steg. Vänta på sommarlovet. Vänta på att skolan är över. Vänta på en resa. En utmaning. Vänta hit och dit och sedan tänka att man får leva. Man måste ju lära sig att leva där emellan med. Annars tror jag man aldrig kan bli lycklig. På riktigt. Påtal om väntan så tänkte jag nu dela med mig av lite bilder från förra vappen, i väntan på denna. BIG LOVE
valborg 2012
Idag har jag tänkt gå ut i solen och också släpa mig till gymmet. Jag borde dessutom skriva några timmar på gradun och städa mitt rum. Det är prylar och kläder över allt. Quel Surprise? Nu, påtal om inget annat än mig själv, antar jag att en del av er kanske undrar varför jag börjat blogga igen: 1. jag har saknat att få skriva av mig 2. jag tänkte skriva under hösten så att min familj å vänner kan ha lite koll på mig (dvs kommer jag troligtvis sluta när jag kommer hem igen vid jul) 3. jag har instagram-abstinens och iphonen är på service iaf 2 veckor ännu.
Helst av allt skulle jag bara ville skriva långa texter och tankar om vad jag funderar på, känner och drömmer om men inser att flumfaktorn skulle bli jätte hög och jag ändrar mig konstant. Kan inte riktigt besluta mig för hur jag vill ha det. Jag vet inte vad jag vill. Ena dagen är det A, andra Ö och den tredje G. Jag tror jag har svårt att skilja på det jag känner. Jag har också en tendens att bygga min lycka på diverse ting runt omkring mig, som väntan inför resan till exempel. Men det är ju i vardagen man borde finna ljuset och det fina. Vi kan inte gå runt hela våra liv och vänta på nästa steg. Vänta på sommarlovet. Vänta på att skolan är över. Vänta på en resa. En utmaning. Vänta hit och dit och sedan tänka att man får leva. Man måste ju lära sig att leva där emellan med. Annars tror jag man aldrig kan bli lycklig. På riktigt. Påtal om väntan så tänkte jag nu dela med mig av lite bilder från förra vappen, i väntan på denna. BIG LOVE
valborg 2012
2013/03/30
summertime cravings
Finns det något jag älskar med sommaren är de vackra dagar på stugan. Pensionärsvarning javisst! Mamma och pappa har med kärlek under de senaste 10 åren gjort vår sommarställe till en trevlig oas dit jag gärna far och badar bastu och balja. (Alltså ni som läst min blogg tidigare känner säkert igen bilderna). Jag har dessutom glädjen att vara ledig varannan vecka under sommaren så ska nog försöka ta mig ut titt som tätt. Längtar så efter sommaren och blir knäckt över att de ska vara minusgrader in i april ännu. Möh. Men en kall vår kanske indikerar på en varm sommar? Det får vi hoppas på.
sommaren 2012, phs by me
sommaren 2012, phs by me
påskmiddag för två
Föräldrarna är på stugan så det blev påskmiddag med lillesyster Sofie. Vi gjorde ugnslax och dukade upp riktigt fint. Det kändes lite festligt och jag tycker om att fixa. Visst går det bra att ligga framför tv:n och äta mat ibland men ordnaren i mig gillar ju att lägga guldkant på vardagen i alla dess former. Lite knasigt kanske men det var mysigt. Fast vi båda inte ens åt supermycket fick vi matkoma så det var lite jobbigt. Berodde säkert på alla påskäggen man hade klämt i sig under dagen. På kvällen kom lilla & stora Sandra och Malin över och titta på film och sedan var vi en sväng till Camilla. Riktigt trevligt men nu kan jag inte sitta upp och sörpla vin om nätterna längre. Har en gradu att pyssla på. Dagens mål är att jobba mellan klockan 12-15. Ping!
långfredag
långfredag
2013/03/29
BOY LONDON +++ BYXDRESS
Igår blev det spontanyra med bästa C. Hon är en av de som jag först bondade med när vi flyttade till Åbo. Vi bodde nära varandra och spelade i samma handbollslag. Jag minns ännu när vi var såå kära i killarna på nian och hängde efter dom i Vårdis. Vi matchade kläderna, jag tror vi hade miss sixty jeans som vi vek upp så att de blev som piratbyxor med fula bultar, gröna toppar och vita koftor knutet över axlarna. Så pinsamt. Igår lyssnade vi även på musik från de där underåriga åren på krogen och jag tror vår berusning blev därefter. Vi mötte upp pojkarna senare så det blev faktiskt som på riktigt gamla goda tiden. Fast innan det tittade vi igenom gamla bilder från hemmafester och lagkvällar och skrattade så vi fick ont i magen. Sedan lyssnade vi på en del house också. En gemensam faktor. Jag och C var faktiskt på Tiëstos spelning i Stockholm för något år sedan, så bra fiilis. Där spelade också Nicky Romero, Alesso och Hardwell. På tal om sånt, house, var vi ju med Ida och Kiri på SHM i höstas. Så super nice det med. Nu borde jag försöka vakna till liv och fortsätta med gradun. Hoppas ni får en fin långfredag. BIG LOVE
(Sofie tycker kepsen bak och fram på en utekväll är white trash men jag tycker det är sött...?)
keps boy london// byxdress hm// skor din sko// halsband gammalt
(Sofie tycker kepsen bak och fram på en utekväll är white trash men jag tycker det är sött...?)
keps boy london// byxdress hm// skor din sko// halsband gammalt
2013/03/28
kanske jag börjar smygblogga...
Hejsan igen. Alltså jag vet att jag nångång skrev att inga bloggning innan gradun är inne men nu när instagrammet är out of reach har jag inte riktigt något val. Dessutom SOM jag saknat att ha med kameran överallt. Jag blir så glad när jag få ta bilder. Speciellt när solen skiner, allt blir så vackert. Så idag blev det kameran under armen och vårstövlarna på. Fast först skrev jag på gradun innan det blev fika med J. Jag berättade att jag tänker börja blogga igen, jag tror jag nog fick en blessing för ändamålet. Fast jag har inte tänkt skriva lika ofta som förut. En gång i dagen kanske, så att det känns bra. Vi får se hur det flyter på.
Funderar på vad jag borde berätta. Jag har hittat inspiration att efter 6 års paus börja oljemåla igen. Jag har också tre nya tattoos varav den ena då blev en enhörning på revbenen. Jag har under senaste tiden blivit bättre på att inte slösa pengar och shoppar inte lika mycket kläder som förut. Jag har nästan lyckats bli av med en del av mina kontrollbehov, jag är fortfarande pedant men inte lika galen som förut. Jag tror jag börjat stressa mindre över livet... Känner mig ganska till ro med det mesta och idag känns det jättekul att blogga igen. Ser nästan framemot att posta fåniga outfits och andra självcentrerade inlägg. Skämt å sido men u get it. Kommer fortsätta som förut och lägga upp bilder på saker jag tycker är fina, mina vänner och mig själv. Som jag brukar med andra ord. Nu ska jag lägga mig på soffan och titta på lite Frendit och ta påsk. TTYL lovers!
bilder från idag
Funderar på vad jag borde berätta. Jag har hittat inspiration att efter 6 års paus börja oljemåla igen. Jag har också tre nya tattoos varav den ena då blev en enhörning på revbenen. Jag har under senaste tiden blivit bättre på att inte slösa pengar och shoppar inte lika mycket kläder som förut. Jag har nästan lyckats bli av med en del av mina kontrollbehov, jag är fortfarande pedant men inte lika galen som förut. Jag tror jag börjat stressa mindre över livet... Känner mig ganska till ro med det mesta och idag känns det jättekul att blogga igen. Ser nästan framemot att posta fåniga outfits och andra självcentrerade inlägg. Skämt å sido men u get it. Kommer fortsätta som förut och lägga upp bilder på saker jag tycker är fina, mina vänner och mig själv. Som jag brukar med andra ord. Nu ska jag lägga mig på soffan och titta på lite Frendit och ta påsk. TTYL lovers!
bilder från idag
2013/03/27
miss u 2
Hej Bloggen!
Ibland funderar jag på att börja skriva igen. Jag har så mycket jag funderar på. Livet. Meningen eller dess icke existens. Vad jag ska göra när gradun är avklarad. Jag har ångest. Ångest över vad jag vill. Att bli klar. Börja jobba. Leva det där livet som alla förväntar sig. Vad vill jag? Vad vill jag inte? Kan inte fatta att jag tänkt lämna in det där gradudokumentet till 8 april för sakgranskning. Jag har bokat en resa runt världen också. En sån där soulsearching grej ni vet. Eller inte bara bokat. Jag har ju faktiskt köpt biljetter. Brasilien. Peru. Chile. Nya Zealand. Australien. Thailand. 4 månader. Jag hoppas jag hittar mig själv.
Det har hänt så mycket sen senast vi sågs. Jag har väl råddat till i mitt huvud mer än tillräckligt. Vad mer kan man förvänta sig av en yrboll? Jag är lycklig. Jag har lärt känna så många fina människor. De har berört mig. Samtidigt gör det mig ledsen när jag inser att man ibland bara blir missförstådd. Jag känner många gånger att folk bara ser mina blonda lockar och stora leende och inte ser mig. Mig. Den där känsliga och djupa personen. Jag blir lika besviken när jag inser att folk uppfattar mig som ytlig. Det är verkligen inte vem jag är, men jag antar att man ibland ger ut en bild av sig själv för att skydda sig själv. Om jag inte visar mitt innersta behöver ingen döma mig heller. Men annars är det nog riktigt bra med mig. Jag mår bättre än, ja skrämmande exakt ett år sedan. Jag har hittat tillbaka till mig själv men saknar något. Jag är så rädd. Rädd för att våga hoppa igen ni vet. Jag tror resan kommer betyda mycket för mig och öppna upp på många plan.
Vad annars. Detta är inte ett löfte om att jag börjar blogga igen, men min familj och vänner skulle gärna se att jag skriver under resan i höst. Men vi får se. Ville bara skriva av mig lite. Min iphone skärm sprack så jag är utan den och har inte riktigt återhämtat mig sömnmässigt från jobbet i helgen så är väl lite extra känslig, grinig, stressad å minisur. Kan ju inte instagramma. Böh. Kanske det är därför jag kände att jag måste skriva en rad.
Vet inte ens om någon kommer lägga märke till detta inlägg. Hih ni kanske har gett upp hoppet på min return :)
Ville bara komma in och säga hej. BIG LOVE
PS om ni inte redan hittat mig så instagrammar jag ju här http://instagram.com/srhlm
Ibland funderar jag på att börja skriva igen. Jag har så mycket jag funderar på. Livet. Meningen eller dess icke existens. Vad jag ska göra när gradun är avklarad. Jag har ångest. Ångest över vad jag vill. Att bli klar. Börja jobba. Leva det där livet som alla förväntar sig. Vad vill jag? Vad vill jag inte? Kan inte fatta att jag tänkt lämna in det där gradudokumentet till 8 april för sakgranskning. Jag har bokat en resa runt världen också. En sån där soulsearching grej ni vet. Eller inte bara bokat. Jag har ju faktiskt köpt biljetter. Brasilien. Peru. Chile. Nya Zealand. Australien. Thailand. 4 månader. Jag hoppas jag hittar mig själv.
Det har hänt så mycket sen senast vi sågs. Jag har väl råddat till i mitt huvud mer än tillräckligt. Vad mer kan man förvänta sig av en yrboll? Jag är lycklig. Jag har lärt känna så många fina människor. De har berört mig. Samtidigt gör det mig ledsen när jag inser att man ibland bara blir missförstådd. Jag känner många gånger att folk bara ser mina blonda lockar och stora leende och inte ser mig. Mig. Den där känsliga och djupa personen. Jag blir lika besviken när jag inser att folk uppfattar mig som ytlig. Det är verkligen inte vem jag är, men jag antar att man ibland ger ut en bild av sig själv för att skydda sig själv. Om jag inte visar mitt innersta behöver ingen döma mig heller. Men annars är det nog riktigt bra med mig. Jag mår bättre än, ja skrämmande exakt ett år sedan. Jag har hittat tillbaka till mig själv men saknar något. Jag är så rädd. Rädd för att våga hoppa igen ni vet. Jag tror resan kommer betyda mycket för mig och öppna upp på många plan.
Vad annars. Detta är inte ett löfte om att jag börjar blogga igen, men min familj och vänner skulle gärna se att jag skriver under resan i höst. Men vi får se. Ville bara skriva av mig lite. Min iphone skärm sprack så jag är utan den och har inte riktigt återhämtat mig sömnmässigt från jobbet i helgen så är väl lite extra känslig, grinig, stressad å minisur. Kan ju inte instagramma. Böh. Kanske det är därför jag kände att jag måste skriva en rad.
Vet inte ens om någon kommer lägga märke till detta inlägg. Hih ni kanske har gett upp hoppet på min return :)
Ville bara komma in och säga hej. BIG LOVE
PS om ni inte redan hittat mig så instagrammar jag ju här http://instagram.com/srhlm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



