just because we do bad things does not mean we are bad people

Jag funderar mycket på livet. Jag gör många gånger dåliga beslut. Jag kanske gör fel. Jag kanske gör dåliga saker. Men det gör mig inte till en dålig person. Ingen annan heller. Vi är bara människor. Livet är, kliché, inte svartvitt utan fullt av olika gråa nyanser. Jag tror allt händer på grund av en mening. Klysschigt värre men everything happens for a reason. Folk kommer in i ditt liv, en del stannar andra lämnar det. Vissa lär du av, någon kommer med glädje och någon kanske du själv hjälper. Sandra undrade när jag blivit så hippie. Jag är absolut ingen hippie. Jag har bara funderat. Efter allt tungt som jag gick igenom förra året fick jag ta mig en tankeställare. Vad är det som är viktigt. Vad värderar jag? Vem är jag? Vem vill jag vara? Jag antar att jag bara vill vara en bättre människa. Jag tänker på den där boken, som jag aldrig läst, hette den båten i parken? Jag tror den hade en metafor om att livet är en som en park; en park som du går runt i. Du möter människor, vissa mer flyktigt och en del rusar väl bara förbi, någon kanske du stannar för att prata med. Någon kanske följer dig en bit på vägen. Du hamnar nu som då i vägskäl när du inte vet om du ska välja vänster eller höger. Ibland kanske du tappar bort dig från stigen och famlar in i en rosenbuske och kanske du får en och annan törn innan du hittar tillbaka. Fast du ibland snubblar, eller kanske går in i en lyktstolpe, är det viktigaste enligt mig att du hälsar trevligt på de du möter. För det kan du aldrig förlora på. Möt dina medmänniskor med respekt. Det var kvällens funderingar, nu ska jag seriöst börja huila.. Bjuder på lite instagrams från senaste tiden som ett sista godnatt. (Sjukt mycke bilder på mig själv, ni får ha överseende) Hörs imorgon igen. BIG LOVE